Förundersökningsledaren i Palmeutredningen har flaggat för att något avgörande kommer att ske med Palmeutredningen inom några månader. Följaktligen spekuleras det nu hejvilt i media om vad som har hänt i, och vad som kommer att hända med, Palmeutredningen. Förmodligen har en del som spekulerar mer information om andra. Kvaliteten på den informationen låter sig av naturliga skäl inte bedömas.
Det är känt att åtminstone EN helt avgörande sak har hänt i Palmeutredningen: Lisbeth Palme har dött. Därmed är det fritt fram att lägga ned utredningen.
Men då återstår ännu två betydande omständigheter som påverkar utredningen. Dels har maffian, som kontrollerar den helt övervägande delen av rättsväsendet, domarkåren, åklagarmyndigheten och polisledningen ett självklart intresse av att mordet aldrig klaras upp. De har också gått genom stora svårigheter för att sabotera polisutredningen. Bland annat utsåg man socialdemokratins torpeder Hans Holmér och Ebbe Carlsson att gröta till utredningen bortom allt förstånd. Båda djupingarna var kända från mörkläggningar de gjort tidigare åt socialdemokratin, bland annat i fallet med sjukhusspionen. Holmér utförde ju ett förtjänstfullt arbete när han förvandlade utredningen till de värsta pajaserierna genom hela den svenska historien. Att regeringen, åtminstone delar av den, var insyltad upp över öronen var mycket tydligt för den som hade ögon att se med och förstånd att tänka med. Redan utnämningen av torpeden Holmér att topprida åklagarna och tillsättandet av en ”observatör” för regeringen i utredningen stank ju maffia lång väg. Likaså höll ju sabotaget mot Lisbeth Palmes vittneskonfrontation, som genom sabotaget gjorde Lisbeth Palme oanvändbar som vittne, ren dagisnivå. Det finns inte på kartan att något sådant kan göras genom inkompetens i ett sådant mordfall. Det måste helt enkelt vara frukten av en åtgärd utförd med beräkning. Holmérs fortsatta pajaskonster kan jag inte ens gå in på här. Det behövs en bok för det - en mycket tjock bok.
Det har gått med Palmeutredningen som det skulle gå. Hade man velat klara upp den hade man gjort det för ungefär 34 år sedan.
Den andra omständigheten att beakta är smärtan att ha gjort pajaskonster av ett statsministermord. För de insatta och de inblandade var frågan komplex. Det handlade dels om att de som låg bakom och de som genomförde mordet skulle komma undan. Det intresset har fått vägas mot intresset att hålla skenet uppe över en till stora delar politiserad polisledning och likadana åklagarmyndigheter och domstolar. Kvar finns ännu önskemålet att få begrava oduglighetstraumat genom att ge sken av att man ändå klarat upp mordet.
Återstår därför ännu att se om utredningen lyckats vaska en ”Tomas Quick”? Det vill säga någon som inte kan försvara sig - eller i det optimala fallet - en inblandad som har dött och som man kan skylla på, eftersom han inte längre kan ta med sig de andra i fallet.
När åklagaren flaggar som han gjort i fallet betyder det med stor sannolikhet att man åtminstone har löst hur man ska hantera balansgången mellan maffians olika intressen i fallet. Det är grundbulten. Innan det är avklarat knystar man inte om fallet.
Falun onsdag 19 februari 2020
Mikael Styrman
3 kommentarer:
Svensk rättvisa...
Vi har problem med den saken kan man säga.
Jämförelsen med övriga Europa blir tydlig.
Toksocialister har fått ta över stora delar av samhället.
Värst är det kanske med det kvinnodominerade rättsväsendet runt det familjerättsliga.
Där har män varit dömda på förhand i decennier.
Men jag tror det är något på gång.
Chocken för det svenska rättsväsendet nu när invandring av krigstränade terrorister som skrattar åt den svenska "rättvisan".
Hälsn Tomas Johansson
Vad som en framkommer så kan vi nog kunna konstatera att det är falsarier. Vad den slutgiltiga lösningen anbelangar vet vi vad den kan innebära genom lite historie kunskaper. /Jonas
Det är ofta modevågor som sveper fram över samhället. De är sällan grundade på fakta, mer på enfaldiga människors flockmentalitet, ofta styrda av rädsla för att befinna sig i fel läger. De återfinns i alla möjliga sammanhang, så även i rättsväsendet. Vi har på senare tid sett bland annat stollerierna med de bortträngda minnena och översteprästerna som uttolkar dem. Tomas Quick- och Arvika-domarna var exempel på det. Fega domare som inte vågade stå emot önskemål om att skylla olika mord på någon som alldeles uppenbart inte var skyldig, men som inte kunde försvara sig. Alla inblandade fick ju också sitta kvar i orubbat bo - trots att alla borde ha fått sparken - med omedelbar verkan. Motsvarande modevågor, resulterande i drev, har funnits på andra områden, exempelvis barnmisshandel. Det framträder alltid ”överstepräster” som blir experter på att mjölka fram ”rätt” svar med ledande frågor.
Vi har en speciell form nu som innebär att decennier gamla våldtäkter utreds och människor med rätt eller orätt döms på hur lösa premisser som helst.
När man tillsätter enfaldiga, men lojala, människor på tjänster som egentligen kräver kvalificerade personer med integritet, exponerar man sig för risken för sådana drev. Rättvisan upphör att vara rättvisa och övergår till att behaga politiken som är extremt känslig för sådana drev. Istället för att utreda och skipa rättvisa har rättsväsendet övergått till att blöta fingret och sticka upp det i luften för att känna efter vilken typ av domar som makten önskar levererad idag. Sveriges rättsväsende får allt mer gemensamt med Hitler- och Stalintidernas skenrättegångar.
Rättvisan har upphört att vara rättsväsende och övergått till att leverera för maffian behagliga domar. För maffia är det, även om våra korrupta media ännu inte vågar använda den termen i sammanhanget. Men ett fortsatt sammanbrott av våra institutioner kommer förmodligen att ändra på den saken - sedan - när journalistiken börjar bli rädd för att vara allt för nära förknippad med den grova organiserade brottsligheten.
Skicka en kommentar