.
Från början av 1800-talet och fram till våra dagar har anhängare av olika ideologier kämpat för att övertyga varandra om vilket samhällssystem som är bäst - socialism/kommunism eller kapitalism.
Vårt sätt att förhålla oss till denna debatt präglas av att vi stelnat i de förhållanden som rådde när debatten uppstod. Det vill säga en total folkmängd på Jorden uppgående till en miljard människor, intakta ekosystem och skenbart obegränsade resurser.
En bit in i 1900-talet, i kölvattnet på ryska tsardömets motgångar i Första Världskriget, kom chansen för socialdemokrater, som de då kallade sig, att skapa sitt idealsamhälle. Jag ska inte plåga läsaren med att här räkna upp någon lång litania med alla galenskaper som skulle komma att släppas lös. Jag vill bara komma fram till att i slutet av 1980-talet blev det uppenbart att de olika socialistiska systemens belackare hade rätt. Socialismen hade förmågan att från rika tillgångar skapa armod åt de många och överflöd åt ett litet antal politruker som med hjälp av maktapparaten, propaganda och rädsla kontrollerade de många.
Nu har det förflutit ytterligare nästan 40 år. Jordens folkmängd är nu 8 miljarder. Fiskbestånden har, eller är på väg att, kollapsa. Djurart efter djurart utrotas och vårt jordbruk är på väg att skapa en ekologisk kollaps. Kapitalismens företrädare argumenterar ännu för fortsatt tillväxt. Vi kan nu se att kapitalismen, given tillräckligt med tid, skapar armod åt alla, med undantag för en liten elit som med hjälp av maktapparaten, propaganda och rädsla kontrollerar de många.
Skillnaden tycks vara att de socialistiska systemen är oförmögna att frigöra de resurser som finns och göra dem tillgängliga för de många. Kapitalismen å sin sida behöver först kunna ödelägga alla tillgångar innan den kan förmedla samma armod åt de många. I slutändan når bägge systemen samma slutmål - om än kanske oavsiktligt - armod åt alla.
Den slutsats som man kanske kan dra är att, om man bortser från skillnaden i hur makt och terror utövas, når båda systemen så småningom fram till samma slutmål. Men ingetdera förmår hantera det verkliga problemet, som är överbefolkningen.
Vi sitter fortfarande fast i de värderingar som rått en gång, i tidernas begynnelse, när människan var en liten spillra i en oupptäckt och farlig värld, när man i tron på det godas seger visste att mänsklighetens överlevnad krävde stora ansträngningar för att så många som möjligt skulle överleva. Numera råder nästan motsatta förhållanden. För mänsklighetens överlevnad är det bättre ju fler som dör. Men det är sannolikt en metamorfos som vi aldrig kommer att kunna förhålla oss till eller ta oss igenom.
Falun måndagen den 25 mars 2019
Mikael Styrman
.
2 kommentarer:
Sannolikt så jobbar den globala ekonomiska eliten på att starta ett storkrig men dilemmat för dem är att de själva kan bli mål för ett eskalerat kärnvapenkrig utom kontroll! Det var lättare innan kärnvapnens tid att starta storkrig för då var inte det egna livet i fara. Men visst kan de väl försöka dra igång ett krig där kärnvapenmakterna i norr helt enkelt bombar skiten ur de befolkningsrika länderna i söder och på så vis minskar jordens befolkning. Frågan är väl bara hur man begränsar kriget och vilka återverkningar det har på den globala miljön? För hur det nu än är så har EU, USA, Ryssland, Kina tillgång till vapensystem som de andra bara kan drömma om! Sen är det ju den moraliska aspekten men det har ju inte hindrat förr..
Benny
Svar till Benny:
Det har inte hindrat förr och gör det förmodligen inte nu heller.
Att det inte redan har skett något sådant beror förmodligen på andra faktorer. Kanske beror det på att de inte tror på klimatförändringarna: att klimatförändringarna verkligen sker; att det är så farliga som debatten indikerar osv? Det kan nog för många vara en ganska hög tröskel att ta sig över för att kunna ta in att det verkligen händer.
Samtidigt pågår annat som visar att de krafter Du nämner både finns och opererar:
Under snart två decennier har USA systematiskt undergrävt de oljerika ländernas nationalstater. Officiellt för att hjälpa demokratin framåt. Men det är ju bara bullshit. USA har i alla tider gärna samarbetat med diktaturer. Nästan föredragit diktaturer framför demokratier. De skiter fullständigt i om det råder diktatur i ett land, under förutsättning att diktaturen är välvilligt inställd till att låta USA ta över deras olja.
Alla de länder i Mellanöstern vilkas existens undergrävts av anfallskrig och/eller inbördeskrig i demokratins namn har nämligen ett gemensamt: de har olja!
Hela arabiska våren och stödet till oppositionen i dessa länder syftar bara till att kunna stjäla deras olja och det låter sig lättast göra om länderna befinner sig i kaos.
I Venezuela pågår något liknande, må vara att statsledningen där verkar spela oljetjuvarna i händerna.
Skicka en kommentar