En självförträfflighetens manifestation

.
Så får vi höra och läsa det igen. Attentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo är ”ett angrepp på demokratin. Ett angrepp mot det fria ordet”. Journalister och redaktörer på alla håll reser sig upp som en man och berättar om sin egen och varandras förträfflighet. Alla tar glatt och villigt åt sig äran. Även journalister och redaktörer som inte behöver ta åt sig. Sådana som är propagandister, krigshetsare och maffians budbärare och försvarare. Sådana som exempelvis våra egna charlataner Holmström, Påhlman och Jigenius. Men nu i dagarna ser de sig alla som godhetens ställföreträdare, som ljusets riddare på den vita springaren, utsända att osjälviskt, omutligt, ärofullt och karaktärsfast verka för mänsklighetens bästa genom att sprida sanningen till människorna och skoningslöst avslöja skurkarna.

- Svammel! Självupptaget och direkt lögnaktigt svammel, framfört av en i huvudsak korrupt yrkeskår!

Ännu vet vi inte vad det är för juveler som svarat för attentatet mot Charlie Hebdos redaktion och mördat 12 medarbetare på tidningen, samt skadat ungefär lika många. Vi har presenterats en officiell uppgift om vilka man säger sig misstänka för dådet. Kanske stämmer den. Kanske gör den det inte.

Den franska staten är ökänd för sin oförmåga att hålla borta grov kriminalitet ur de statliga rullorna. För sina många övergrepp och våldsbrott mot den egna och andra befolkningar. För sin notoriska hemfallenhet åt hemlighetsmakeri. Det går helt enkelt inte att lita på en statsmakt som utmärkt sig för ett oräkneligt antal justitiemord, för ofattbara grymheter i exempelvis Algeriet, för att ha skickat sina agenter till andra sidan jordklotet, för att där, i ett land som man inte befann sig i krig med, sänka Rainbow Warrior och mörda delar av besättningen. Ett fredligt fartyg som agerade mot kolossalt miljöförstörande kärnvapenprov som de franska psykopaterna ägnade sig åt i Tahiti, under Jacques Chiracs inkompetenta ledning av Frankrike. Man kan helt enkelt inte lita på en stat som beter sig så och är så moraliskt förfallen. Man är dum och lättlurad om man gör det. Framtiden får utvisa om vi någonsin får veta vem som gjort dådet.

Bakgrunden är att Frankrike genom sitt koloniala förflutna, med kolonier vars geografiska utbredning i hög grad sammanföll med islams utbredning, har en mycket stor arabisk och muslimsk samt muslimsk och icke-arabisk befolkning, under snabb och okontrollerad tillväxt. Det är inte helt lätt att hitta uppgifter om hur många miljoner muslimer det finns i Frankrike och förmodligen är det ingen som riktigt vet. Vad man vet är att den i huvudsak oönskade och okontrollerade invandringen skapar stor kriminalitet och stor social oro i Frankrike. Många politiker vill göra något åt saken, men ingen tycks veta vad eller hur. Den enda politiker som är tydlig med sin uppfattning i frågan är Front Nationals Marine Le Pen. Om hon lyckas hantera frågan vet ingen, eftersom hon inte varit i position att omsätta retorik i praktik. Opinionsundersökningar tyder på att hon snart kan vara i position att axla ansvaret att hantera frågan.

Kombinationen starkt ökande siffror för Front National, stor osäkerhet bland övriga politiker samt grovt kriminella traditioner i den franska förvaltningen, gör att man inte omedelbart kan lita på några officiella uppgifter från Frankrike. Situationen blir inte lättare att överskåda till följd av det amerikanska militärindustriella komplexets krig mot islam, i brist på annan motståndare, som kan rättfärdiga det militärindustriella komplexets existens och förbrukande av allmänna medel.

Mot bakgrund av de många provokativa kränkningar mot muslimer som Charlie Hebdo hängett sig åt behöver man inte vara särskilt förvånad över det inträffade. Många muslimer kommer från enkla förhållanden i en miljö som ur intellektuell synvinkel är obetydligt modernare än den europeiska medeltiden, har ringa utbildning och är kraftigt religiöst indoktrinerade. De är förhållandevis lätta att utnyttja för de många psykopater som alltid återfinns i religionens tassemarker.

Det är inte heller några det fria ordets osjälviska budbärare som har blivit drabbade av attentatet. Det är ganska hänsynslösa propagandister, som har satt i system att kränka troende människor, vilka hänger sig åt en religion som satirikerna inte delar. De har gjort sig själva till ondskans apostlar och har livnärt sig på att länge och systematiskt arbeta för att skapa konflikter och för att störa andras strävanden, att försöka skapa fredlig samexistens mellan muslimer och den övriga befolkningen i Frankrike.

Man kan dela den ena eller den andra gruppens värderingar. Så länge man lever i ett någotsånär fritt land kan man välja. Men det är onödigt att utmåla de nu mördade satirikerna som det fria ordets budbärare, för det var de inte. De var psykopater som exploaterade fransmännens rädsla eller aversion gentemot utlänningar i allmänhet, afrikaner och muslimer i synnerhet. Att påstå att de var det fria ordets utövare innebär att i onödan utsätta sig själv för andras ringaktning. De var istället hänsynslösa illustratörer och journalister som missbrukade det fria ordets möjligheter att profitera på andra genom att systematiskt kränka dem och deras tro. De var i själva verket det fria ordets dödgrävare.

Södertälje fredagen den 9 januari 2015
Mikael Styrman
.