Värre hot mot flyget än passagerarna

.
(Uppdaterad 21/1-15, kl 01:58)

Stora resurser läggs ut på att hunsa och plundra flygpassagerarna på läsk, godis, mat, parfym, välling m m eller på att bara förstöra egendom. Men det finns naturligtvis mycket värre hot mot flygsäkerheten, vilka inte uppmärksammas alls.

Ett sådant är naturligtvis terrorstaters false flag-operationer, vilka resulterar i att en del flygplan dimper i backen med man och allt medan våra media knappt törs andas om företeelsen. Törs man inte diskutera dem är det säkert svårt att komma till rätta med dem. Så länge den som ägnar sig åt sådana får hålla på i tysthet kommer naturligtvis sådana att fortsätta.

Ett annat är att piloterna inte kan flyga. Nu kanske Du drar på munnen åt detta, för visst kan väl piloterna flyga? Annars skulle ju planen stå kvar på marken?

Nej, faktum är att piloterna i allt lägre grad är piloter numera. De är istället dataspelsoperatörer. Dataspelen startar, flyger och landar planen, med ganska lite hjälp från piloterna. Dessutom ofta bättre och med sämre väderminima än mänskliga piloter skulle klara av….så länge tekniken fungerar.

Men, när tekniken lägger av visar det sig om piloten verkligen KAN flyga eller bara är en programmerad dataspelsnörd. Ofta kan de inte flyga, har framför allt ingen träning, och då går det åt helvete när tekniken fallerar ens på enklaste sätt. Piloterna får ju aldrig öva på att flyga på riktigt. Så tråkigt har de när maskinerna flyger sig själva att de ofta inte kan hålla sig vakna. Det tycks vara kutym numera på långflygningar att de går och lägger sig bland passagerarna i businessclass för att sova.

Vi vet ännu inte säkert vad som hände med Air Asia Flight QZ8501, som kraschade på väg från Surabaya till Singapore. Men vi vet att förhållandena påminner väldigt mycket om Air France Flight 447:s krasch, på väg från Rio de Janeiro till Paris 2009. Här finns en länk till haveriutredningens beskrivning av händelseförloppet, publicerad på engelskspråkiga Wikipedia.

Det som hände Air France planet var nedisning av pitotröret. Sådant var åtminstone förr ett av det mest grundläggande och innötta riskmomenten i samband med flygning. Man brukar säga, att det för en helt för instrumentflygförhållanden outbildad privatflygare, tar mellan en och tio minuter sedan han kommit in i instrumentväderförhållanden, innan han förlorat kontrollen över sitt flygplan. För Air France-planet tog det 4,5 minuter från nedisning av pitotröret tills alla hade omkommit.

Den tekniska utvecklingen av flygplanen i kombination med inkompetent drift och överoptimistisk tekniktro har således åstadkommit att en professionell airlinerpilot numera är hälften så duktig som en typisk privatflygare, som flyger ibland, som hobby.

För den som inte vet, ger pitotröret information om lufttryck och hastighet till autopilot, stallvarning med mera. En kunnig, erfaren och vältränad pilot har en chans att känna igen symptomen och förstå vad han bör göra. En otränad och/eller okunnig pilot som låter datorn flyga, medan han själv åker med som passagerare, tar alla sina passagerare med sig i döden på några minuter, när tekniken fallerar. En pilot som legat och sovit bland passagerarna när ett snabbt, onormalt och oväntat händelseförlopp inleds, hinner knappast sätta sig in i, förstå situationen och vidta rätt åtgärder.

Förr var nedisning av pitotröret en farlig situation, ett ämne för piloter att intresserat utbyta erfarenheter om. Idag med flygplan som kostar många hundra miljoner kronor per styck tycks nedisning av pitotröret ha kommit att innebära alla ombordvarandes omedelbara och oundvikliga död.

Man skulle kunna svetsa igen fönstren på trafikflygplanens cockpit. Enligt myten blev det ett jävla liv när man skulle göra det på jänkarnas rymdkapslar. Då flög ändå inte astronauterna själva. Men om man svetsade igen fönstren skulle flygresenärerna förstå hur illa ställt det är med flygsäkerheten - hur mycket man än gräver i passagerarnas kalsonger på flygplatsen och utsätter dem för integritetskränkande kamerautrustning.

Södertälje tisdagen den 20 januari 2015
Mikael Styrman
.