Franska härskare har traditionellt tre saker att ombesörja. Bröd, Arbete och Skådespel. Det där med arbete är man uppenbarligen på väg att ge upp. Även bröd börjar det vara si och så med. Men skådespel tycks man ännu behärska.
Charlie Hebdo har delvis ny bemanning. Förnyad snabbare än någon managementkonsult skulle klara av. Tidningen påstås komma ut igen på onsdag - på sexton språk. Jag utgår ifrån att demokrati- och kulturminister Alice Bah-Kuhnke ombesörjt att Rinkeby-svenska är ett av de sexton språken? Det förväntas att den ska innehålla nya profetbilder. Upplagan lär vara
För att återvända lite till Voltaire blir jag inte riktigt klok över vilka associationer regimen vill skicka genom att rida på Voltaires namn? Är det hans gärning som yttrandefrihetskämpe vi ska associera till? I Frankrike är man alltjämt mycket stolta över Franska Revolutionen 1789, under parollerna frihet, jämlikhet, broderskap. Voltaire dog elva år före revolutionen. Han blev landsförvisad för att ha skrivit misshagligt. Numera - efter revolutionen - blir man skjuten istället. Det gäller även efter att säkerhetstjänsten har gjort sitt jobb, lyhörda som man är för amerikanska intressen. Religionskriget mår bra av att muslimer skjuter fransmän lite då och då.
Vill man uttrycka stolthet över sin yttrandefrihet eller vill man tvärtom dra en lans för att införa yttrandefrihet? När Boris Vian 1954, medan slaget vid Dien Bien Phu rasade, under Indochinas frihetskrig, skrev låten ”Le Desérteur" blev den totalförbuden ända till 1962. Den fick varken spelas eller säljas. En lärarinna som spelade den på en lektion under vilken man diskuterade Algeriet-kriget blev 1999 avskedad och avstängd på livstid - Berufsverbot!
Kanske man, mot bakgrund av hur man ställer Frankrikes intressen åt sidan, för att istället tillmötesgå USA:s intressen, skulle ha hållit marschen längs Rue du Maréchal Pétain? Fast det är klart, då hade man tvingats flytta marschen 160 km till Dernancourt med sina 443 invånare och det hade väl blivit lite jobbigt…
Södertälje måndagen den 12 januari 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar