Europas stora nationer skördar sin koloniala draksådd

.
Julstöket är över. De inhemska politiska pajaserierna förväntas komma igång igen. Balkantiggarna är tillbaka på jobbet efter en välförtjänt julledighet. Åter kan vi höra det välbekanta ”hej-hej, tack så mycket, hej-hej” vart vi går. Och invandrings- och flyktingproblemen är tillbaka.

Englands drottning Elisabeth och dess premiärminister David Cameron uttrycker sina kondoleanser och sitt stöd för Frankrike och president Hollande, med anledning av massmorden på den franska satirtidningen Charlie Hebdos redaktion. En bekymrad Angela Merkel syns publicerad på samma bild som Cameron. Inte konstigt. De delar alla ungefär samma koloniala arv. Delvis gör även Holland, Spanien och Portugal det.

De omfattande erövrings- och plundringstågen under nittonhundratalets andra hälft har skapat täta band mellan de europeiska stormakterna och dess forna kolonier. Olika faktorer som befolknings-, politisk-, ekonomisk- och klimatutveckling driver migranter från de forna kolonierna till de europeiska stormakterna, eller forna stormakterna.

Beträffande Europas stora nationer är sambandet uppenbart. För Sverige är det i vart fall besläktat med de europeiska stormakternas. Även Sverige närde en gång koloniala ambitioner. Det blev inte så mycket mer än fem kortlivade etableringar under 1600- och 1700-talen i Nordamerika, Karibien, Afrika och Indien. Men det svenska storhetsvansinnet, eller måhända det är rättare att säga mindervärdeskomplexet, har överlevt till våra dagar. Med en sentida travestering beter sig Sverige alltjämt som ”a small dog with a big dog attitude”. Även Sverige kräver sin rätt till samma problem som de stora forna kolonialmakterna. Oaktat att vi inte haft kolonialmakternas möjligheter att kuva och suga ut kolonierna kan vi i alla fall importera folk i en omfattning som gör oss till förväxling lik en före detta kolonialmakt. Så kan våra psykopater ha något gemensamt att prata med de stora grabbarna om, när de träffas.

Somliga invandrare söker enbart bättre levnadsförhållanden. Andra flyr religiöst eller politiskt förtryck. Politiska och humana värderingar, utvecklade i Europa under tider av blygsamma eller obefintliga invandringsströmmar, kolliderar nu med en verklighet som ser helt annorlunda ut.

En, enligt egen uppfattning, intellektuellt och humanitärt högstående europeisk elit, ställs mot en många gånger på närmast medeltida nivå stående religiöst indoktrinerad invandrarskara. De som flytt av religiösa skäl finner snart att den i Europa i allmänhet, och Sverige i synnerhet, omhuldade multikulturen innebär att det religiösa förtrycket man flytt ifrån flyttar med. Som brukligt är i religiösa sammanhang är invandrarna i bakgrunden kontrollerade av makthungriga psykopater, väl införstådda med vilket kraftfullt instrument för kontroll av sina medmänniskor som en religion som pekar med hela handen kan vara.

Sammantaget skapar detta en häxbrygd och temperaturen i grytan ökar hela tiden. Det blir inte lättare av att det amerikanska militärindustriella komplexet utsett islam till sin fiende i brist på bättre. Europas ledare är för svaga för att kunna värja sina respektive länder mot amerikanska intriger syftande till att skapa en storkonflikt, gärna ett tredje världskrig. Mycket möjligt med Europa som krigsskådeplats.

Att inte värna den egna kulturen utan istället hylla multikulti är skenbart en människovänlig och humanistisk åtgärd. Men om man tittar på människans historia kan det lika gärna vara motsatsen. Istället för att värna invandrares rätt att bli assimilerade i det svenska samhället prioriteras att göra dem segregerade. Nödtorftigt kamouflerat till utslag av godhet värnas invandrare inte från religiöst förtryck från det system man lämnat utan de prisges på sikt till måltavla för mobben, efter hand som sociala motsättningar växer fram till följd av en invandringspolitik som inte klarar sina uppgifter. Därmed inte sagt att uppgifterna är rimliga eller ens möjliga att klara av. Men konsekvensen blir att människor som söker integration efter bästa förmåga istället stängs ute i avvaktan på att växande motsättningar gör det möjligt att kasta ut dem helt och hållet. Det är inbilskt mot bakgrund av människans historia, att intala sig att etnisk rensning i Europa i modern tid bara skulle kunna förekomma i det forna Jugoslavien.

Södertälje torsdagen den 8 januari 2015
Mikael Styrman
.