.
Jag tittade på moderaternas partistämma i TV. En uppvisning i väldresserad skendemokratisk enighet som mer ledde tankarna till en Nord-Koreansk partikongress än en stämma i ett demokratiskt parti i en parlamentarisk demokrati.
Ingen debatt. Inga alternativa förslag lades. Alla förslag var enhälliga och enhälligheten betonades. Stämman forcerades fram: ”fler förslag, nog med förslag” osv - slag i slag.
Avgående ledaren läste upp en lång litania över partiets framgångar. Ett vackert tal, ett sådant som vem som helst skulle kunna instämma i. Partiet är absolut godhetens och rättfärdighetens hemvist på jorden - om talets bild av partiet överensstämmer med verkliga förhållanden. Vackert var inte minst det avgående ledaren sa om fungerande rättsväsende. Synd bara att partiet gick och gömde sig varje gång viktiga rättsfrågor kom upp eller när rättsrötan och korruptionen återkommande trängde upp ur den skendemokratiska glasyren som legat som ett vitt täcke över landet de åtta år man innehade regeringsmakten.
Lyssnade man noga var det mer en lista över vad man hade velat göra än vad man verkligen har gjort. Och det man har ”gjort” var till stor del inte sådant som man har löst, eller fått att fungera, utan sådant till vilket man avdelat mer resurser. Det skulle naturligtvis ha kunnat lösa problemen om de varit orsakade av resursbrist. Tyvärr är ju många av de problem som fanns när alliansen tillträdde och som finns kvar eller har tillkommit efter maktfrånträdet inte orsakade av resursbrist. Ofta istället orsakade av resursöverskott, därav förorsakad korruption och förskingring samt, inte minst, av den allestädes närvarande kompetensbristen. Men det är klart, kan man inget annat än springa i partikorridorerna och intrigera är det inte så lätt att veta vad man ska göra åt problemen.
Efter valet av ny ledare vidtog stående ovationer från alla som vill komma i fråga för lönsamma uppdrag i partiet. Som i Kina, eller Nord-Korea.
De många kritiska rösterna trycktes undan till förmån för en uppvisning av allianspartiernas ledare, värdig en amerikansk talkshow. Ett försök att skapa ett moderna tiders maranatamöte ägnat att dupera de enfaldiga.
Det lämnade mycket lite utrymme för någon som är missnöjd med den laglöshet och inkompetens som partieliten uppvisade, i och med Decemberpartiets bildande, att stanna kvar i eller rösta på partiet.
Det fanns en tid då moderaterna hade demokratiska ambitioner och med förakt kommenterade toppstyrningen och demokratiunderskottet inom det nationalsocialdemokratiska partiet.
Nya tider, nya seder, som avgående ledaren Fredrik Reinfeldt var inne på i sitt tal.
Södertälje lördagen den 10 januari 2015
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror att det vi ser, men något de flesta inte är medvetna om, är det långa liktåg som bär det vi känner som demokratin, till den sista vilan. DÖ-partiet som har makten röstades fram av 87% varav de flesta lever på det en minoritet producerar. De tärande har tagit makten över de närande. Detta är den logiska följden av demokratin och den är dömd att förgöra sig själv.
Med fri åsiktsbildning hade folket kunnat fatta smärtsamma men nödvändiga beslut och därmed kunnat skapa en framtid för landet. Dagens situation med en elit som försvarar sitt maktinnehav med stöd de grupper de mutar kommer antingen att sluta i en utdragen degeneration eller ett våldsamt utbrott. Min förhoppning är med viss tvekan, det senare alternativet.
Bra analys.
Skicka en kommentar