Sanningen bakom Greklandsbluffen

.
Hör Du till dem som tyckte att förklaringarna, till varför förhandlingarna mellan Euro-ministrarna och grekiska regeringen bröt samman, inte hängde ihop?

Det tjafsas någonting oerhört om hur viktigt det är med Grekland och Euron, om de ska göra si eller om de ska göra så. Om de ska spara. Om de begärda grekiska besparingarna är motiverade och försvarbara, eller om de skulle vara en katastrof för Grekland. Oerhört mycket möda läggs ned på att hålla grekerna kvar i Euron. Varför? Grekland utgör ju bara, enligt uppgift, 1,8% av EU-områdets ekonomi. Utifrån det perspektivet är det naturligtvis helt likgiltigt vad grekerna gör. Men det här handlar inte om grekerna. Det handlar om alla andra. Åtminstone om Europas ledande politikers plats vid köttgrytorna. Och det handlar om vem som i slutändan ska bli sittande med Svarte-Petter på hand.

Problemet är nämligen att Euron är ett dödfött projekt. Euron är skapad av samvetslösa stollar och psykopater, av utpräglat egoistiska skäl. Syftet har inte varit att främja Europas befolknings och väljares situation och utsikter, annat än kortsiktigt. Syftet har istället varit att trygga den härskande klassens platser vid köttgrytorna. Europas konkurrenskraft och därmed ekonomiska utsikter, åtminstone i generella termer, är fortsatt fallande. Hur då göra för att tillförsäkra sig en plats vid köttgrytorna?

Metoden Europas psykopater valde blev att försöka upprepa det amerikanska tricket. Att skapa en valuta så stor att ingen längre begriper att den är värdelös. Då kan man, som USA med dollarn, trycka hur mycket pengar som helst och betala för allt med värdelöst papper som ingen kan garantera. Allra bäst om man kan få valutan att vara reservvaluta åt alla andra. Då behöver man inte betala för varor som importeras till Euro-området - åtminstone inte med annat än värdelösa skuldsedlar som ingen kan infria. Så gör nämligen USA och kan av just den anledningen parasitera på resten av världen.

Tyvärr har Europas politiker misslyckats med sitt illusionisttrick. Kanske hade man inga möjligheter att lyckas? Kanske hade man bara för bråttom att lösa alla problem genom att köra sedelpressen? Skenbart gick det bra i Europa. Politikerna kunde agera jultomte både åt sig själva - naturligtvis - men även åt folket. Bara att trycka mer pengar och sprida ut dem.

Men nu när katastrofen närmar sig, visar det sig hur illa genomtänkt det var med en gemensam valuta, men helt olika förutsättningar i allt annat. Och framför allt är nu Europas politiker livrädda för att Grekland kan lämna Euron och klara sig bättre än med Euron. Så ska det naturligtvis vara. Det ska fungera bättre. Problemet är att för varje land som lämnar och som klarar sig bättre, blir det allt lättare för nästa land att lämna. Efter hand som avhopparna blir fler, och Euroländerna färre, blir det allt uppenbarare för alla vad Europas härskande klass ägnat sig åt. Så småningom blir allt färre länder kvar med ett allt större skuldberg. Ju färre Euroländer och ju större skuldberg desto tydligare att inte alla kan få betalt. Oundvikligen kommer kollapsen allt närmare. Den som man ville hålla borta genom att trycka allt mer värdelösa pengar - istället för att göra något på riktigt. Som i Tyskland på 1920-talet. Så småningom slutar Euron likadant om inte jordens befolkning degenererats till för evigt lättlurade idioter.

Därför är Europas härskande klass livrädda för att grekerna ska lämna Euron och klara sig bra. Om man förstår det kan man också förstå vilken typ av argumentation som förekommit bakom stängda dörrar.

Lösningen för Europas del är inte att tvinga grekerna att vara med. Lösningen är att ta itu med Europas strukturella problem. Sluta leka jultomte med sedelpressen. Sluta leva som prinsar med hjälp av skuldsedlar utställda på Europas barn.

Södertälje måndagen den 29 juni 2015
Mikael Styrman
.