Lärarlönsbluffen

.
Den svenska skolans katastrofala resultat skulle förbättras genom att prioritera särskilt skickliga lärare, hette det. Lärarförbundet påpekar för sin del att alla lärare är för lågt avlönade och att läraryrkets status bör höjas genom att höja alla lärares löner. Det ligger säkert något i det också. Lärare bör vara klart högre avlönade än analfabeter, istället för som nu lägre avlönade.

Men fokus tycks vara på glid. Numera ifrågasätts om Sverige över huvud taget ska nå bättre resultat i Pisa. Och det är klart, förvandlas satsningen på kompetens till att bli en satsning på ”lärare som stannar kvar i jobbet och väljer att utveckla sig”, så blir det nog inte bättre i Pisa. ”Att stanna kvar i jobbet” är ingen hög ambitionsnivå. Det riskerar att bli så, att de stannar som lika gärna kunde dra iväg. Att ”utveckla sig” är politrukslang som betyder ”visa intresse men inte prestera bättre”. En term ägnad att lugna de lågpresterande.

Fortfarande är det ingen som tar i frågan om lärarkårens begränsade förmåga och vilja att ta itu med vanartiga barn som stör undervisningen för övriga samt mobbning, som ibland hanteras så, att den mobbade ska ta i hand med mobbaren. Ännu en kränkning mot den mobbade istället för krafttag mot slöddret som mobbar.

Förmodligen blir det nog som det brukar bli. Pengarna fördelas till sådana som har partibok, och till kompisar, varför resultaten i Pisa fortsätter falla fritt.

Södertälje måndagen den 29 juni 2015
Mikael Styrman
.