Som vanligt, när svenska regeringen ställs inför möjligheten till, och behovet av, räfst och rättarting, fick Quick-utredningen direktiv om att ingen får pekas ut. När man nyss har avslöjats med att ha västvärlden kanske största rättshaveri, som ”alla” dessutom vetat om i åratal, men få eller inga vågat göra något åt, ska ingen pekas ut….
Vad är det då för mening med en utredning i ärendet, om skurkarna lika ska skyddas?
De vanliga servila ynkryggarna tillsätt för sin vanliga balansgång i vilken får antydas, mycket försiktigt, den skit som döljer sig bakom kulissen, samtidigt som allmänheten serveras förklaringar, värdiga barnasagor, om vad som ligger bakom att domstolarna, mot bättre vetande, dömt en oskyldig för åtta mord, med syfte att hjälpa de riktiga mördarna att komma undan.
Jag har inte läst hela utredningen. Bara följt rapporteringen från presentationen av den. Inte ett med ett ord nämns de verkliga orsakerna bakom haveriet. Den svenska oärligheten, fegheten och ryggradslösheten.
Själv har jag flera gånger på nära håll kunnat följa hur nyttjande av fegheten är en medvetet använd form för maktutövning. När uppenbart olagliga övergrepp påfordras är det ofta så att det inte ens ifrågasätts av tjänstemän och lägre politiker. De som vanligtvis genomför smutsarbetet. Om någon ytterst ängsligt ändå ifrågasätter varifrån initiativet kommer, blir svaret ofta: ”ända högst uppifrån”. Det räcker. Då vågar fega svenskar över huvud taget inte ifrågasätta eller fråga mer, utan vilka vidrigheter som helst kan förekomma - och gör det.
Så är det med Quick-fallen också. Allt detta som sägs om grupptänkande, att man skulle ha gjort sitt bästa men ändå kollektivt hamnat så fel, är bara trams.
Det är märkligt att det är acceptabelt och svenskarna är beredda att ikläda sig att vara korkade fåntrattar, rent av jubelidioter, men inte offentligt kan erkänna sig ha varit fega och oärliga.
Quick är varken det första eller det sista omfattande rättsövergrepp som våra skurkar i de högre samhällslagren åstadkommit. Men det är det som blivit mest tydligt avslöjat - hittills. Men att inte våga säga som det är och inte våga leta reda på de ansvariga och straffa eller sparka dem - det är en investering i fortsatt kriminalitet i de högre samhällslagren och fler rättsövergrepp.
Något annat är naturligtvis inte att vänta när skurkarna själva ska besluta om utredning, vem som ska utreda samt med vilken målsättning.
Så skulle kampen mot maffian bedrivas i Italien också ifall maffian hade kontrollerat statsapparaten och rättsväsendet där också.
Utredningen presenterades dagen innan nationaldagen. Kanske borde nationaldagen rätteligen döpas om till ”Maffians dag” då maffians styre av Sverige firas hela dagen.
Södertälje lördagen den 6 juni 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar