Historien upprepar sig, brukar vi säga, men det blir sällan, eller aldrig, exakt likadant som tidigare. Det skiljer sig åtminstone så pass mycket, att det, åtminstone på ett tidigt stadium, är svårt att känna igen att något sker som även inträffat tidigare.
Under 1950-1980 talen bedrev först Frankrike, senare följt av USA, ett fullskaligt kolonialkrig i Franska Indokina, som Vietnam och närliggande område tidigare kallades. Den franska delen var ett renodlat kolonialkrig genom vilket fransmännen försökte försvara sina besittningar mot en folkresning och självständighetssträvanden. När Frankrike så småningom hade fått nog med stryk av vietnameserna engagerade sig USA. Det var ett USA med behov av att revanschera sig för ett stukat självförtroende och kompensera sig för en brist på krig på främmande mark.
Det stukade självförtroendet var en följd av marinkårens snöpliga nederlag mot kinesiska trupper under Koreakriget, vilket så småningom kulminerade när general MacArthur, av president Eisenhower, nekades att använda kärnvapen mot kineserna i Korea. Idén bakom USA:s engagemang i Vietnam var, åtminstone officiellt, att man ville bygga ett bålverk mot kommunismens utbredning över världen. Så här i efterhand kan man tycka att blotta tanken var urbota dum. Men på den tiden rapporterades det som en självklar åtgärd och ifrågasattes av få. USA:s anseende var ännu högt efter Andra Världskriget och för USA negativa nyheter förtegs och sorterades undan, inte bara i svenska media.
Som allt för ofta varit fallet visade sig USA även i Sydvietnam ha ställt sig på en korrumperad militärdiktaturs sida, vilken saknade förankring hos befolkningen. Under de åtta sista åren ledd av general Nguyen Van Thieu. Nordvietnam var en kommunistisk diktatur, under större delen av Vietnamkriget lett av Ho Chi Minh. Vietnamkriget kom för USA:s del att innebära att högteknologiskt välutrustade konventionella truppar sattes in mot en påtagligt, åtminstone skenbart, underlägsen motståndare, eller fiende, som bedrev gerillakrig. Ungefär som polska, ryska, franska, norska med flera motståndsrörelser bekämpade de tyska nazisterna under Andra Världskriget.
Att ägna sig åt gerillakrig har sina svårigheter. Man rör sig på områden i princip besatta av motståndarens reguljära trupper, vilka vanligtvis är överlägsna i antal, resurser och eldkraft. Transporter såväl som truppförflyttningar måste ske i liten skala eller små poster och i hemlighet. Den konventionella armén som bekämpar en gerilla möter andra svårigheter. Att bekämpa en gerilla i hemlandet har visat sig nog så svårt, i främmande land sju resor värre. För USA i Vietnam, och dess grannländer, kom det att innebära att man bara undantagsvis kunde identifiera fienden. Man blev själva beskjutna men fann sällan någon fiende att skjuta tillbaka på. USA:s krigföring resulterade i ett tämligen urskiljningslöst mördande av både vän och fiende. Civilbefolkningen drabbades av en okontrollerad terror med napalmbombning och avlövning av djungeln med hjälp av flygbesprutning av Agent Orange. Det gjorde inte USA populärare hos den vietnamesiska befolkningen. Tvärtom kan man säga att USA:s framfart visade sig vara fiendens bästa rekryterare. Motståndsviljan stärktes hos vietnameserna. Förut välvilligt inställda till USA blev övertygade fiender efter hand som USA:s folkmord, eller brott mot mänskligheten, eskalerade.
Miljontals vietnameser har drabbats av skador och sjukdomar som cancer till följd av användningen av Agent Orange. Hundratusentals barn har fötts med fosterskador.
Effekten blev den motsatta hos den amerikanska armén. Allt fler desillusionerade soldater blev först mentala vrak och/eller narkomaner, sedan antingen hemtransporterade i en plåtlåda, till en begravning med hedersbetygelser, eller hemtransporterade till en bristfällig veteran- och invalidvård. Under Vietnamkriget började den korrumperade amerikanska armén transportera knark till USA i kistorna med vietnamkrigets offer. Drogmissbruket sköt snabbt fart, pågår än och har haft stora återverkningar även på Syd- och Mellanamerika. På sätt och vis kan man säga att Vietnamkriget ännu pågår. Stridigheterna har visserligen upphört, men USA kämpar en hopplös och förlorad kamp mot effekterna av sin inkompetenta och hänsynslösa krigföring - läs drogberoendet. När man i framtiden ska skriva Vietnamkrigets historia kan det visa sig att Vietnam inte bara besegrade USA utan även resten av de amerikanska kontinenterna emedan krigets långsiktiga verkningar hittills varat ca 40 år efter krigsslutet och åtminstone USA är i sämre skick än någonsin.
Kriget tog slut när det tog sig in till de amerikanska mödrarna, i de amerikanska vardagsrummen. Allt fler spiselkransar pryddes av porträtt föreställande i Vietnam stupade barn, syskon, makar och fäder. En allt starkare antikrigsopinion resulterade i att bland annat Song-My-massakern avslöjades. Inte den första bestialiska folkmordsaktionen, inte den enda, men den som blev känd och som bidrog påtagligt till att sätta stopp för kriget.
Historiens upprepning då?
Vi importerar idag stora mängder islamister eller potentiella islamister. Många av dem har erfarenhet från vad en civilbefolkning drabbas av när politikerpsykopater fattar beslut utan att ta hänsyn till deras bästa. Men även från aktiva strider med eller mot terrorförband, statskontrollerade såväl som fristående. Igår var det en stor nyhet att vi även finansierar mångas resa, utbildning och terror mot befolkningen i Mellanöstern. På sikt kommer de som överlever att återfinnas bland vår egen befolkning - utbildade, avtrubbade och beväpnade. Den svenska ordningsmakten ska sedan förhindra att en anarki jämförbar med den som pågår i Mellanöstern sprider sig även i vårt land.
Jag är dock inte övertygad om att detta bara innehåller en negativ potential för oss. Vi styrs idag av en svensk motsvarighet till Sydvietnams Van Thieu-ledda militärdiktatur. Då tänker jag inte så mycket på de synliga lallarna i regeringen. Vår egen nödtorftigt kamouflerade diktatur går lika mycket i USA:s ledband som någonsin Van Thieu-regimen. Sydvietnams diktatur stred på amerikansk order mot Nordvietnam, i sin tur stödda av diverse kommuniststater. Vår Van Thieu-kopia vill att vi ska gå med i Nato och strida mot Ryssland. Såväl USA:s som Rysslands arméers track-record talar entydigt för att det kommer att leda till att Sverige ödeläggs utan att uppnå några fördelar som på minsta vis kompenserar för denna ödeläggelse.
Det är i kölvattnet på denna ödeläggelse som invandringens positiva potential kan visa sig. Så småningom kan Sverige komma i en situation som påminner om den Vietnam en gång var i. Det kan då komma på vår lott att kasta ut NATO och amerikanerna från ett ödelagt Sverige samt att göra upp räkningen med vår amerikanskvänliga lydregim.
Det är svårt att spå heter det - särskilt om framtiden. Naturligtvis finns det ett oräkneligt antal alternativa scenarior. Ett sådant kan vara ett gerillakrig mellan islamistiskt orienterade nysvenskar och USA - på svensk mark. Situationen blir då kanske inte så olik den som USA ställdes inför i Vietnam. Att bekämpa en fiende som gömmer sig bland befolkningen är inte lätt. Att göra det utan att civilbefolkningen trakasseras kanske visar sig omöjligt, åtminstone ointressant. Erfarenheterna från alla tidigare krig som USA deltagit i talar entydigt för att omsorg om landet och folket där kriget bedrivs inte är högt prioriterat. Följden blir kanske i Sverige som i Vietnam att befolkningen ställer sig på gerillans sida. Om statsmakten kontrolleras av kriminella tjänstemän, politiker, domare och åklagare - som i Sydvietnam - minskar inte risken för att befolkningen byter sida.
Paradoxalt nog kan därför den islamistiska revolten mot den amerikanska utsugningen i Mellanöstern, utan hänsyn tagen till de uttryck den tar sig där, resultera i Sveriges befrielse. Vi vet från vad. Många av oss, som inte är helt duperade, vet åtminstone. Men vi vet inte vad vi får istället. Befolkningen i Vietnam älskade nog inte kommunistdiktaturer. Men i valet mellan en urskillningslöst mördande och terroriserande amerikansk armé hemfallen åt folkmord och brott mot mänskligheten och en kommunistdiktatur valde vietnameserna kommunistdiktaturen.
Ytterst berodde, och beror, det naturligtvis på att USA ÄR det dom i propagandan mm säger sig bekämpa.
Södertälje tisdagen den 23 juni 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar