Tiggarfrågans lösning

.
Jag tycker själv att jag har en mycket pragmatisk syn på zigenare, romer, resande eller vad som nu är populärt att kalla dem, just för stunden, för att visa att man själv är tolerantare än alla toleranta. Min syn påminner nog en del om finnarnas förhållningssätt. Om de inte stör mig så stör jag inte dem. Och jag känner många, mycket väl, som tillhör dessa grupper. Sympatiska, ansvarstagande och välanpassade människor.

Sedan finns det en grupp som jag inte kan tåla. De som utnyttjar sin etniska bakgrund till att ta sig friheter på sina medmänniskors bekostnad. De som väller in som en apflock på butiker och bensinstationer och stjäl som korpar allt medan personalen ängsligt tiger och tittar bort, eftersom de blivit instruerade att göra det, för att företagsledningen är livrädd för att råka ut för rasistklappjakt i media.

Jag måste medge att jag nog inte är särskilt tolerant. Åtminstone inte om man med tolerant menar att man ska acceptera att bärmaffian, på kommersiella grunder, tar hit öststatsbärplockare, utan att ta ansvar för att de inte svinar ned i skogarna, så att jag måste städa efter dem.

Och jag medger att jag blir störd när det sitter en människa och tigger utanför affären i akt och mening att pressa mig att försörja denne, som hellre tigger där än arbetar, som vill ge mig dåligt samvete om jag köper åt mig själv, men inte åt denne andre, som jag ska tycka synd om. Jag tycker att de på ett fräckt sätt inkräktar på min privata sfär, på min sinnesfrid. När det finns miljarder människor som arbetar och sliter, men ändå lever i misär runt om i världen, ska jag tvingas att få dåligt samvete för att jag inte försörjer denne som tigger. Som dessutom inte tigger på grund av en akut situation, utan som tigger systematiskt för att det är ett bekvämare sätt att försörja sig på än arbete.

Och när de romska tiggarna från Balkan svinar ned i skogar och parker blir det ännu svårare. Inte för att de är romer, utan för att de inte tar något ansvar för sina handlingar och inte visar sina medmänniskor respekt.

Men riktig arg blir jag när människor som aldrig har sett en rom, utom i tunnelbanan, säger att det är synd om dem - för att de tar sig friheter på alla andras bekostnad. På vilken planet har dessa människor, de mest godhjärtade av alla godhjärtade människor, varit under senare år, för att lära sig detta? Och för att lära sig att titta bort när något av det beskrivna inträffar.

Ingen har rätt att bestämma vad någon annan ska tycka. Det är frihet och yttrandefrihet. Men ingen har heller rätt att bestämma att en mindre grupp ska få bryta samhällets alla normer för att ett koppel stollar tycker att det är synd om dem.

Men det finns en kompromiss. Om alla tiggarkramare, som så gärna vill lyfta fram sin godhet och sin tolerans, på lämpligt sätt offentliggör sitt namn och sin adress, kan vi ordna så att tiggarna får bo hos dem. Naturligtvis mot att de godhjärtade förpliktigar sig att städa upp i bostäder, trappuppgångar, gårdar, parker och skogar efter sina skyddslingar. Och om de även ordnar så att de tigger hemma oss beskyddarna så slipper vi andra se dem i tunnelbanor, på gator och torg och utanför affärer. Och hundarna behöver inte komma hem inrullade i mänsklig avföring som de hittat utanför bajamajorna. Alla blir nöjda, eller? De godhjärtade får värna sina skyddslingar och de ”mindre godhjärtade” slipper störas av dem.

Sedan kan man ju också hoppas, att om de mest godhjärtade av alla godhjärtade ledsnar och vill skicka hem sina skyddslingar, på alla andras bekostnad, så finns det tillräckligt många beredda att ägna sig åt civil olydnad, tills de godhjärtade själva för kostnaderna för sitt logiska sammanbrott och sin vilja att idka godhet på andras bekostnad.

För den som vill förstå problemet rekommenderar jag dokumentären "Paradise Hotel" som kan ses på Internet.

Södertälje fredagen den 15 augusti 2014
Mikael Styrman
.