Underhållningspyromani i Sala

.
Underhållningsvåld har vi hört talas om tidigare. Men brand-”bekämpningen” i Sala tycks nu ha gått över, från underhållande inkompetens, eller snällare uttryckt nervositet eller skräck, på gränsen till det samhällsfarliga, till underhållningspyromani. Det vill säga till något som påminner om det man ägnade sig åt på Colosseum i Rom. Förströelse åt folket. Gränsen är väl inte så tydlig mellan inkompetens på gränsen till det samhällsfarliga och att elda upp lite egendom för Kreti och Pleti för att förströ den stora massan. Och att media gillande underblåser fenomenet med artiklar någonstans på skalan mellan James Bond och Arbetets Hjältar lär väl ytterligare hjälpa till att sudda ut de moraliska gränserna.

Ur medial synpunkt var det väl bra att det kom något nu när det amerikanska cover up-kriget i Gaza började sina.

När man lyssnar på vad de inblandade i Sala säger och sedan tittar på bilderna, så talar de inte samma språk. Räddningsledningen talar stressat om att det kan bli toppbrand som löper si och så snabbt framåt och som inte går att stoppa. Emellanåt verkar det som om uttalandena gör gällande att det redan förekommer, eller åtminstone har förekommit. Men när man tittar på helikopterbilderna från Sala ser man inga spår av något sådant. Det man ser är en ganska beskedlig markbrand.

Visserligen visar media gärna bilderna av en virkestrave som står i ljusan låga. Den är ganska överexploaterad vid det här laget, hur bildmässig den än må vara. Det är naturligtvis ansvaret, eller ska vi säga skräcken, som föranleder de något besynnerliga uttalandena från räddningsledningen.

Hemvärnet med flera beklagar sig uppgivet i pressen. Men varför det? För en ganska ordinär markbrand… Visserligen en markbrand som man genom lek och lallande gett möjlighet att växa sig stor. Men ändå en markbrand. Varför har det blivit så?

Jo, därför att brandkåren försöker släcka en skogsbrand med vatten. Det är märkligt att de försöker med det. En gräsbrand som smiter från en villatomt släcker man med vatten. Men inte en skogsbrand. Åtminstone inte när det är så varmt och torrt som nu. Det krävs sådana oerhörda mängder vatten att det inte är realistiskt. En skogsbrand släcker man istället med eld.

Man skär av elden genom att göra brandgator på behörigt avstånd från brandfronten och bränna det närmaste området så att elden, när den når brandgatan inte får någon näring och istället självslocknar.

Vinden kan göra det besvärligt. Den kan tvinga en att arbeta med tändstickorna i ena handen och vattenslangen i andra handen, för att inte göra ont värre.

Framför allt gäller det att jobba MED naturen och inte mot den. När det blåser från sydost, som igår, då säkrar man den sydöstra kanten så att inte elden, om vinden vänder, kan ta vägen dit. Det är inte bara en fråga om väderleksprognosen. En skogsbrand skapar sin egen vind som driver den i den riktning den kan få näring. På så sätt kan en skogsbrand även brinna mot den förhärskande vindriktningen. Men man säkrar inte bara den sydöstra kanten. Man säkrar även de sydvästra och nordöstra kanterna eftersom det längs dessa råder sidvind.

Kanske går det att arbeta framför brandfronten, i nordväst, men det är långt ifrån säkert. Ändå är det troligt att ”brandbekämparna” återfinns just där, famlande i röken och hettan, med de risker det innebär. Det är mänskligt.

Det största hindret mot att släcka branden återfinns i huvudet på räddningsledaren. Han måste nämligen komma över den mentala tröskeln som det innebär att ta till sig att han inte ska släcka utan tända, för att kunna släcka. Han måste under ordnade former bränna brandgator och låta dem leta sig mot brandhärden. En mental tröskel till måste räddningsledaren ta sig över. Han måste nämligen göra detta så långt bort från elden att det mesta av brandens näring brunnit upp innan brandfronten hinner dit, dessutom med lite säkerhetsmarginal. Även det är förstås stick i stäv med det tänk som man normalt har som räddningsledare.

Men, antingen tar räddningsledaren sig över den mentala tröskeln och släcker skogsbranden med hjälp av moteldar eller så faller han ned på knä och ber om regn. Men om han inte släcker och regnet inte kommer hinner branden växa sig så stor, att det blir ett mycket mäktigt uppdrag att senare göra det man borde ha gjort genast, för flera dagar sedan. Väntar man för länge kan det innebära att branden hinner komma så nära även betydande samhällen att dessa också stryker med. Och fattar man inte beslutet alls och regnet inte kommer så brinner en eller flera kommuner, eller ett län eller två. Men att det skulle så långt innan någon vaknar till sans och tänder moteld enligt känd och beprövad erfarenhet ser jag inte som sannolikt.

Södertälje tisdagen den 5 augusti 2014
Mikael Styrman
.