.
Ett par i femtioårsåldern blev påkörda på ett övergångsställe i Skåne härom dagen. Mannen avled, kvinnan skadad. En anmärkningsvärd händelse bland annat därför att de blev påkörda av en polisbil. Jag vet mycket lite om ärendet och tänker inte kommentera det konkreta fallet.
Däremot har den omständigheten många gånger slagit mig, att vår lagstiftning, som innebär att bilisten med flera fordonsförare ska lämna fotgängare som vill korsa gatan på övergångsställe företräde, uppenbarligen fått den bieffekten att fotgängarna tycks tro att bilisten därför också alltid har upptäckt fotgängaren. De bryr sig sällan om att söka ögonkontakt med bilisterna eller ens titta efter om det kommer någon bil. Ofta skrålar det dessutom musik ur proppar i öronen varför de inte heller hör en bil som är i antågande.
Jag skriver ”de”, vilket är lite lustigt eftersom jag ibland kommer på mig själv med att göra likadant. Och jag vet ju ändå som erfaren bilförare att det kan finnas många skäl till att man som bilförare faktiskt inte har sett fotgängaren. Det finns ju också bilister som inte är så bekymrade om fotgängarnas väl och ve.
Det är väl bra att fotgängarna kan känna sig säkra i trafiken. Men det är nog inte bra om fotgängarna känner sig så säkra, att de flyttar över hela ansvaret för sin egen överlevnad, på bilister som de varken vet vilka de är eller vilket skick de och deras fordon är i. Onödigt många kan då bli konkreta fall av tillämpad darwinism. Det hjälper ju inte så mycket att bilföraren hade skyldighet att lämna företräde om han sedan inte gjorde det. I mötet med en bil kommer ju en fotgängare som regel tvåa.
Det må vara att bilföraren har skyldighet att lämna företräde. Men nog måste fotgängaren ha så mycket ansvar för sitt eget liv att han faktiskt ser sig för innan han går över vägen.
Södertälje fredagen den 8 januari 2016
Mikael Styrman
.
3 kommentarer:
http://www.trafikjuristen.se/rattsfall/vardsloshet_i_trafik/vardsloshet4.htm
Tack för länken! Bra att det finns rättsfall på det. Intressant beskrivning dessutom. Bilisten ska kunna se den inte allt för stora fotgängaren, som dessutom ofta står stilla eller i vart fall går sakta och delvis kan vara skymd. Fotgängaren tycks däremot ofta ha svårt att se den betydligt större bilen som dessutom oftast både har ljus och är i rörelse. Ändå är nog bilisten i bevishänseende i uppförsbacke om det händer något.
Jämför pillandet med telefoner och bilkörning . Jag har stått vid övergångsställe och väntat på signalen från bilisten att man sett mig. Två gånger har jag nära att blivit överkörd av unga tjejer som sitter och tittar ner i sina telefoner.
Telefon och bilkörning är farligare än alkohol och bilkörning.
Skicka en kommentar