torsdag 14 januari 2016

Polen går i Sveriges fotspår

.
En del av våra nyhetsorgan håller på att spricka av låtsad indignation från våra ohederliga journalisters sida. I Polen går regeringen in och begränsar den journalistiska friheten. Enligt svenska media ska Polens regering fortsättningsvis utse chefer och programledare i polska mediaföretag. Det är sannolikt en betydande inskränkning i pressfriheten.

Men det är inte alls det som reportagen om Polens mediasituation handlar om. Polackerna gör ju bara nu som svenska makthavare har gjort hela tiden. Skillnaden är att i Polen talar man om det. I Sverige gör man det i smyg.

Det må vara att en svensk vars samhällsintresse inte sträcker sig längre än till att se på Let’s Dance, och att fundera över vem som vinner matchen på lördag, kanske inte vet hur det går till i Sverige. Men svenska journalister vet, tro mig.

Även i Sverige utser den politiska makten mediachefer, men det sker inte genom synliga diktat utan genom påtryckningar. Och programledare väljs också med påtryckningar. Ett visst mått av ”jakt på liten tjänsteman” tillåts i Sverige eftersom det skapar en illusion hos de lättlurade om att vi har en fri press. Ytterligare styrmedel är presstödet som inte har någon annan uppgift än att blockera samhälls- och systemkritik. Offentliga organs ofta omfångsrika, men tämligen meningslösa, annonsering används också för att straffa de olydiga genom uteblivna annonser och belöna de lydiga genom ett överflöd av annonsbeställningar.

Syftet med Polen-reportagen är naturligtvis att inbilla svenskarna att det inte går till så i Sverige, genom att göra världens jättenummer av den polska förändringen. Att frågan uppmärksammas just nu beror naturligtvis på att våra korrumperade media blivit ertappade med byxorna nere efter att ha känt till de nordafrikanska och afghanska gangsterbarnens sexuella trakasserier, men ändå avhållit sig från att skriva.

De tror fortfarande att vi ingenting begriper om deras bedrägerier.

Södertälje torsdagen den 14 januari 2016
Mikael Styrman

.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Lägg därtill att den förmodligen värste dyngspridaren, nämligen Peter Wolodarski har ett personligt horn i sidan till Polen. Polackerna slängde ut hans föräldrar tillsammans med de andra "68:rna" och det har Peter knappast glömt.

Per Löfquist sa...

Huvudet på spiken. Har tänkt i exakt samma banor själv när jag följt debatten. Tack för den texten!

Mats G sa...

KLOCKRENT!!!!!!
Spelar ju ingen roll vilken fråga man fördjupar sig, alltid samma resultat.
Fakta och nyheter förtigs eller förvrängs, ibland ofta förekommer t.o.m rena lögner.
Den gemensamma nämnaren är att verkligheten inte stämmer överens med den bild som som makteliten vill måla upp.
Ju mer man gräver, desto mer inser man hur totalitärt systemet i Sverige är.