.
Aftonbladets avgående chefredaktör Jan Helin slog sig härom dagen självbelåtet för bröstet över det journalistiska arbetet bakom Richard Aschbergs avslöjande av gangsterkulturen som härskar i Sveriges största fackförbund, Kommunal. För en gångs skull var det inte oförtjänt.
Synd att granskningen kom av sig. Om det nu är det som har hänt? Det finns ju alltid ett litet hopp om att man dragit sig tillbaka för att knyta ihop trådar och rita pilar på scheman inför fortsättningen. Säkert är att hela ärendet är en het potatis som åker runt i munnen. Det man står inför kan vara så hotfullt och övermäktigt, men samtidigt så lockande att våga fortsätta med, att ångesten på redaktionen är begriplig.
När det i söndags skrevs att ingen annan än Wallström hade fått lägenhet genom facket eller andra särintressen, hur man nu uttryckte sig, så var det naturligtvis inte sant. Snarare är det så att nästan alla har fått lägenheter mygelvägen. Mer om detta i ett eget inlägg. Men det är begripligt att man blev nervösa på Aftonbladet inför det krypterade meddelandet om att inte avslöja mer om regeringens mygel.
Som utomstående betraktare måste man fråga sig om det redan från början var meningen att granskningen av Kommunal skulle grunda för ett angrepp på Margot Wallström eller om hela expeditionen blev shanghajad av intressen som retar sig på hennes irriterande oskick att tala klartext om vad som pågår i Saudiarabien och Israel. Framtiden ger oss förmodligen svar eftersom sammanbrottet är oundvikligt. Det är inte en fråga om huruvida det kommer. Snarare en fråga om hur och med vilken fart.
I kölvattnet på Aftonbladets granskning har gläntats till att mycket tyder på att den svenska maffians ”capo di tutti capi", tillsammans med sina kriminella underhuggare i rörelsen har ruinerat, eller är på väg att ruinera, den svenska arbetarrörelsen, av maktgalenskap och för att bita sig fast vid köttgrytorna och klösa sig fast i pamparnas jetplan. Självklart känner svenska journalister ångest inför att gå vidare med en sådan sak. Ingen kan bedöma vilka konsekvenserna blir av ett sådant avslöjande. De ekonomiska effekterna är svårbedömda. Sverige har redan tagit efter den amerikanska metoden att trycka låtsaspengar för att skjuta upp sammanbrottet ännu en tid. Statens förmåga att rädda råttorna är därför mycket märkbart försvagad den här gången. Regeringens politik och dess oförmåga att tygla kriminaliteten i de egna leden gör inte precis saken bättre. Och skulle det visa sig inte vara hundra procent riktigt, eller vara för svårt att leda i bevis, minns alla vilken massaker en blåljugande Palme anställde på ynkryggarna på Dagens Nyheter i kölvattnet på Geijeraffären.
Oavsett hur det blir med fortsättningen på det lovande journalistiska arbete som Aftonbladet inledde, för att komma till rätta med den svenska maffian, kan Ni vara säkra på att det ritas pilar och görs scheman på journalisternas kammare, allt medan råttorna ränner runt i kanslierna, allt nervösare och med allt stirrigare blick, medan de försöker komma underfund med vem de kan slänga till vargarna för att klara sig själva. Och snart kommer råttorna att lämna kanslierna och lyxlägenheterna för att gå på gatorna som vanliga män och kvinnor, utan maffians beskydd, för att göra en liten travestering till ”Den Vandrande Vålnaden”. Som en för andra olycksbådande vandrande vålnad har rörelsens capo di tutti capi redan sett ut en längre tid - troligen med all rätt.
Vi lever i en spännande tid.
Södertälje fredagen den 22 januari 2016
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar