.
I Expressen läste jag att forskningsministern, Helene Hellmark Knutsson (S), befarar att katastrofen på Karolinska riskerar att skada Sveriges anseende som forskningsnation. Det är långt ifrån säkert menar jag. Med ett system som innebär att det i praktiken är omöjligt att avskeda oduglingar, myglare och andra brottslingar från höga positioner på våra institutioner, är sådana farhågor nog kraftigt överdrivna. Däremot är risken uppenbar för att det förpassar förtroendet för Sverige som forskningsnation till sin rätta nivå.
Det är inte ”stjärnprofessorn” Paolo Macchiarinis fel att Karolinska Institutet skenar och att dess ledning och styrelse inte kan hålla sig till sanningen. Det är naturligtvis styrelsen och rektorn som har anställt Macchiarini. Till och med rekryterat honom. Han har ju knappast anställt sig själv? Det är ju inte heller Macchiarinis sak att kontrollera sina egna referenser. Det är Karolinskas sak att göra. Och det är styrelsens sak att övervaka hur bland annat Macchiarini sköter sitt arbete. Det har man gjort på det märkliga sättet att man hotat de läkare som påtalat forskningsfusk med varning.
Den som är verksam som sköterska eller undersköterska må undra idag. När de söker jobb måste de samla ihop alla sina betyg, i original eller bestyrkta avskrifter, springa på intervjuer, bli omfrågade hos tidigare arbetsgivare av nya arbetsgivare in spe, innan de, i bästa fall, får sticka nålar i folk och byta bäcken.
Nog måste de undra över tingens ordning när de ser att styrelsen för KI kan rekrytera en chefskirurg och låta honom börja byta delar i folk - till oprövade mekaniska och kroppsfrämmande delar - utan att ens ha undersökt vad han är för en juvel. När man når samhällets toppar behöver man tydligen inte ens klara av de mest rudimentära arbetsuppgifter. Men löner, extraknäck, fringisar och inbjudningar till allehanda kattdop är sannolikt på en nivå som exempelvis en sköterska aldrig kan drömma om. Ändå skulle nära nog vilken undersköterska som helst med största sannolikhet klara av att genomföra ett kompetentare rekryteringsarbete än KI:s styrelse visat sig kapabel till.
Det är kanske omöjligt att sparka den odugliga styrelsen och rektorn. Så brukar det vara i Sverige. Men då kanske man kan förstärka den nuvarande styrelsen. Här är mina förslag och en del ännu obekräftade rykten som nått mig genom ”vanligtvis välunderrättad källa”:
Rektorn Anders Hamsten behöver uppenbarligen hjälp. I branschen har ”Joker”, se bild, namn om sig att vara en fena på snarlika uppgifter som rektorn gjort sig känd för. Ett klart ämne för tjänsten som biträdande rektor.
Forskningschefsfunktionen behöver också förstärkas. En person som sedan många decennier har namn om sig att kunna förvandla de enklaste problem till komplicerade icke fungerande lösningar och som skulle passa på KI är Kalle Anka. Som framgår av bilden är han en kraft att räkna med även när det allt mer amerikanska nobelpriset ska delas ut.
Om Macchiarini ska sluta behövs en erfaren och kvalificerad kraft som transplantationschef. Enligt vanligtvis välunderrättad källa föreställer bilden KI:s nästa rekrytering till tjänsten. Min källa kunde inte uppge namnet men går i god för personens erfarenhet.
De senaste åren med förskingringar i 20-30 miljardersklassen har plågat KI och stört navelskåderiet och det viktiga arbetet för inbördes beundran, som man vanligen hänger sig åt. Anders Sundström är definitivt kraften att som finans- och placeringschef lösa styrelsernas problem med den hittillsvarande förskingringsplågan. Med Sundström på posten, vem kommer då om några år att komma ihåg en förskingring av futtiga 30 miljarder?
Södertälje söndagen den 31 januari 2016
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar