Bäva månde européerna

.

I takt med NATO’s ödeläggande av Mellanöstern har flyktingströmmarna närmat sig episka dimensioner. Europa har länge haft problem med flyktingströmmar som man inte klarat att integrera i samhället. Med det menar jag inte att integreringen har misslyckats för alla. Tvärtom finns det mängder av lyckade fall, människor som tagit sig in i de europeiska samhällena och gör bra ifrån sig, väl så bra som de flesta européer. Men det är inte dessa som är problemet utan det är de många som samlas i getton, med hopplöshet, arbetslöshet och kriminalitet, numera allt oftare illegala invandrare.

Hur man ser på detta varierar, beroende på vilka utgångspunkter man själv har. En del tycker att det går jättebra, det är multi-kulti, färggrant och tolerant. Men många av de som hörs i den offentliga debatten bor inte i de områden som drabbas av integrationens baksida, de driver inte någon verksamhet som berörs och de färdas inte i områden som drabbas och inte heller på tider då problemen är större. Andra är mycket irriterade, oroade, för att inte säga rädda inför vad framtiden för med sig. Problemen finns för att alla att se, om man inte föredrar att blunda. Det senare gör man med fördel i elfenbenstornet.

Politikerna går balansgången på opinionseggen och försöker hålla sig på uppvindssidan. Det är jobbigt på nedvindssidan. Det har gett oss en propagandamässig välvillig inställning till invandring och asyl. Det var ganska problemfritt så länge asyl gällde ett relativt fåtal. I takt med att allt fler drabbas av en allt större, men allt mindre kontrollerad, invandring och dess konsekvenser byter politikerna - och media - position.

För en tid sedan var det inte rumsrent att tala om att begränsa invandring. Fri rörlighet var honnörsordet. Först skulle det bara gälla européer. Flyktingar och emigranter från Mellanöstern förväntades sätta sig hjälplösa och bittra i flyktingläger, utan framtid, så som palestinierna gjort. Men det palestinska exemplet, med två generationers ”fångenskap” i hopplöshet, visade människor i Mellanöstern hur de inte ska göra när USA och NATO ödelägger deras länder. De svagaste stannar förstås i lägren och tynar bort där, helt enligt den amerikanska och europeiska planen. Men de starkaste tar sig därifrån. Nu förskjuts opinionen och det som för bara några veckor sedan var inhumant och otänkbart är nu europeisk realpolitik.

Problemet, som har fått vinden att slå om, är att västmakternas förstörelselusta är så stor, att de flykting- och immigrantströmmar de ger upphov till blir väsentligt större än vad Europa är bekvämt med. Européerna har också svårt att skilja på dugande och flitigt folk som nu immigrerar från exempelvis Mellanöstern och mindre dugande folk, som anlände till Europa under kontinentens sötebrödsdagar, då man var bekväm med att leka jultomte - inte för immigranternas skull, utan för den egna självkänslans skull.

Politikerna har genom både passivitet och underdånighet gentemot amerikanska intressen, men även genom egna felaktiga och aktiva åtgärder, skapat den här situationen. Men den hittills rådande Europeiska av propaganda skapade självbilden, och den folkopinion det har skapat, gör det svårt för europeiska politiker att våga vidta adekvata åtgärder. Då tar man fram mänsklighetens generalknep som alltid kommer fram när man har stökat till det - nämligen krig. Europas ledande nationer ansluter sig till det amerikanska militärindustriella komplexets muslimkrig. Kriget gör det möjligt att avhumanisera människor och behandla fredliga och välvilliga människor som fiender. 

Det finns säkert många europeiska motsvarande exempel, men själv kommer jag att tänka på hur USA fungerar tack vare illegal immigration från Syd- och Mellanamerika, främst Mexico, men när det blir sämre tider gärna kastar ut dem. Ett annat exempel är hur man behandlade den japanska minoriteten under Andra Världskriget. Tecknen är många nu på att Europas politiker förvandlar den invandrade befolkningen till fiender för att vinna folkopinionens stöd för inhumana åtgärder som inte hade behövts om de hade stämt i bäcken istället för i ån.

Oförmågan hos våra politiker att hantera ett litet obehag gör att politikerna snart har skapat ett episkt problem med monumentalt mänskligt lidande. Det finns ju redan där västmakterna släppt lös ondskan. Det kommer sannolikt - men inte endast - att drabba invandrade människor vilka nästan alla är oskyldiga till den uppkomna situationen.

Om inte Europas politiker kan ta sig i kragen och hantera den amerikanska framfarten i försvarslösa länder är det troligt att vi nu bevittnar startskottet även för Europas undergång, i den form vi känner och vill se kontinenten.

Södertälje fredagen den 27 november 2015

Mikael Styrman

.