.
Så samlas då åter tusentals tillresta människor i Paris för att än en gång försöka komma överens om regler för att hindra fortsatt temperaturökning. Det saknar tyvärr betydelse huruvida de lyckas komma fram till någon överenskommelse eller inte, eftersom ingen ändå kommer att följa den.
I bästa fall kommer man fram till en överenskommelse som man med diverse trix kan låtsas följa trots att man inte alls gör det. Så har ju exempelvis Sverige gjort hittills.
Förutsättningarna för att komma fram till en överenskommelse är inte de bästa. Mänskligheten är kluven i frågan. Benhårt, nästan religiöst, övertygade experter uppträder i bägge lägren - för och emot människan som orsak till temperaturökningen.
Vi människor är numera vana vid att våra politiker och makthavare systematiskt ljuger för oss. Om de ljuger om det mesta annat - varför inte även om denna fråga? Redan där finns en betydande svårighet att överbrygga.
En annan svårighet är att människor vill ha besked som gör dem trygga och lyckliga. De följer heller en sol-och-vårare som duperar dem, än en domedagsbasun - även om de vet att sol-och-våraren ljuger. Vi värjer oss mot obehagliga besked. Det är en ytterligare svårighet som inte är lätt att runda.
För att temperaturökningarna ska kunna motverkas måste politiker frambära lösningar och förändringar i samhället vilka på kort sikt gör livet sämre för deras väljare. Det finns ytterst få exempel i mänsklighetens historia på att politiker lyckats med något sådant. Det finns till och med ytterst få exempel på att envåldshärskare eller diktatorer lyckats med något sådant. Några enstaka exempel finns på att diktatorer med terrorns hjälp lyckats göra obekväma saker. Men bara efter att först ha lurat de som utför arbetet att de själva inte kommer att omfattas.
Det sägs inte högt, men insikten finns naturligtvis att det mål, max två graders uppvärmning, som tidigare var heligt och nödvändigt att undvika, redan nu är omöjligt att undvika. Målet sätts nu till tre grader, trots att två grader tidigare ansågs nödvändigt att förhindra. Det lär inte bli lättare att genomföra. Kanske är det också för sent?
Hög teoretisk utbildning tidigt i livet ökar möjligheterna att sätta sig in i och förstå komplicerade förhållanden. Tyvärr kan man tillägna sig en hög teoretisk utbildning även om man är förhållandevis korkad och även om man är benägen att vara oärlig när det gagnar en själv. Vi ska respektera kunskap men vi ska samtidigt komma ihåg att en teoretisk utbildning tidigt i livet inte är den enda kunskap som finns att inhämta och inte heller det enda sättet att inhämta kunskapen på. Vår etablerade syn på kunskap är något begränsad. Den är ungefär som om vi alla dör vid 30 års ålder och som om allt som inträffar därefter saknar betydelse. Det är särskilt intressant i just klimatfrågan vars problemställningar uppträder för första gången i mänsklighetens historia. Det finns därför inget facit att titta i. Inte mycket lärs ut genom våra teoretiska utbildningar om klimatuppvärmningens dynamik. Ändå förväntas lösningarna finnas hos just dem som genomgått dessa utbildningar.
Det illustreras mycket väl av att de synliga uppvärmningarna inte ansetts ha motsvara vetenskapens förväntningar. Att döma av medias bevakning TROR man nu att det beror på att haven kunnat magasinera en stor del värmen. Jag tänker inte motsäga det. Istället vill jag bara lyfta fram att den del av den samlade vetenskapen som inte är, eller säger sig vara, av en helt annan uppfattning, TROR att det möjligen kan vara så. Det kommer sannolikt att visa sig under resans gång att det finns fler saker i sammanhanget som den samlade vetenskapen varken kan samlas kring eller förutse.
En betydande svårighet är att klimatförändringen inte följer en synlig rät linje utan istället en mer sågtandad kurva som är svårare att förstå. Sådana förändringar kan nyttjas, och nyttjas, av människor som av olika skäl önskar göra det, för att bestrida den numera gängse uppfattningen att det faktiskt är människan som genom sina utsläpp får temperaturen att öka. För allmänheten är det svårt eller omöjligt att veta vad som egentligen gäller. Att under sådana förhållanden genomdriva de långt gående och obekväma förändringar som måste till för att vända utvecklingen, är sannolikt så omöjligt att de många som nu är i Paris för att förhandla fram en överenskommelse som ingen kommer att följa, skulle göra mer nytta genom att stanna hemma. Men det skulle naturligtvis inte vara lika trevligt. Och man skulle inte heller kunna smeka sitt ego genom att utmåla sig själv som någon som försöker rädda världen.
Det finns säkert dem på mötet i Paris som brinner av en längtan att faktiskt rädda världen. Men tyvärr brinner nog de flesta av en lust att äta, dricka och kopulera på skattebetalarnas bekostnad samt att exponera sig själva i media.
Södertälje måndagen den 30 november 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar