.
Man kan inte låta bli att undra, i kölvattnet på den franska polisens insats mot terroristerna i Paris, tidigare i veckan. Vilket är värre? Att få terrorister i huset eller poliser? Om nu flera hundra franska poliser har skjutit över 5.000 skott mot några terrorister och en del av dessa med tyngre ammunition, och terroristerna förmodligen också pangat av hjärtats lust, men med blygsammare eldkraft, och följden har blivit att det tar tre dygn att ta reda hur många som har dött i huset - finns det verkligen inget annat sätt?
Jag kan förstå att poliserna inte själva vill bli dödade av terroristerna. Och förmodligen vet man väl inte riktigt hur de är beväpnade, givet omständigheterna? Säkert vill man inte heller ha ut dem på stadens gator och torg. Kommer de ut på gatan så åstadkommer de väl också en del skadegörelse på grannfastigheter? Knappast på människor dock - om polisen har satt allmänhetens säkerhet främst och evakuerat människorna i närområdet.
Jag har inte råkat se hur mycket som eventuellt har skrivits om hur grannarna hanterades av polisen innan de startade sin vendetta, men av det jag har sett får man inte intrycket att polisen agerat med allmänhetens bästa för sina ögon.
Det finns förstås alternativa metoder som det franska etablissemanget av olika skäl inte ville använda. För ett antal år sedan blev en teater i södra Ryssland utsatt för gisslantagande. Då gjorde ryssarna ett mindre lyckat försök att frita gisslan med hjälp av gas. Nu var det väl ingen gisslan inblandad i det här fallet. I vart fall ingen teaterpublik. Varför använde polisen inte gas, i enklaste fall tårgas?
Det är svårt att frigöra sig från tanken att polisens aktion har styrts av andra önskemål än allmänhetens bästa. Att man ville göra en maktdemonstration, kanske även en provokation. Men var det verkligen nödvändigt? Är Frankrike i så dålig kondition att man på detta absurda sätt måste demonstrera att den franska nationen är mäktigare än några förvirrade getto-ungdomar som kommit över fler kalasjnikovs än deras förstånd mäktar med att hantera?
Det kan vara en liten sak i sammanhanget, men frågan bör ändå ställas - om polisen i Frankrike har för vana att bete sig på det sättet: Vem ersätter skadorna på fastigheten? Får man det på försäkringen, ersätter staten det, eller blir fastighetsägaren rättslös?
I slutändan borde det vara möjligt även för en utomstående betraktare att avgöra vilka som är de goda och vilka som är de onda. Det är inte så lätt att dra några slutsatser om det efter att ha sett den franska polisens bestialiska föreställning. Den tyder inte på att Frankrike vill ha fred. Den talar tydligt för att Frankrike vill ha krig och det gjorde även Hollandes uttalanden.
Frankrike kommer med all sannolikhet att ytterligare bomba sönder Syrien och Irak, kanske även Mali nu. Det kommer knappast att stå högt på agendan att begränsa åtgärderna till de skyldiga. Men det kommer inte att ge Frankrike fred. Frankrike kommer att få krig. Inbördeskrig. Det som borgar för detta är den okontrollerade invandringen som har kanaliserats till getton i vilka människorna inte har någon framtid. Problemen finns inte mer än delvis i Mellanöstern. Problemen finns istället redan i Frankrike och de har skapats av franska politiker, indirekt av det franska folket.
Frankrike borde ha en president som värnar om Frankrikes och fransmännens bästa, oavsett ursprung, om man nu har låtit invandrare bli fransmän. Men Frankrike har av allt att döma en president som sätter sitt eget - och någon annans - bästa framför fransmännens.
Jag säger som någon en gång sa till mig om Kenya: Om man vill åka dit, ska man åka dit nu, för snart kanske man inte vill åka dit. Det är inget bra betyg för Frankrike att vara jämförbart med Kenya.
Södertälje fredagen den 20 november 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar