.
För tre dagar sedan, tror jag det var, drabbades svenska massmedia av eftertankens kranka blekhet, nästan den skam de borde känna. Det var insikten att man istället för att granska politiska polisens teater hade varit deras ”nyttiga idioter” och framför allt att allmänheten denna gång hade upptäckt det. Man hade publicerat bild och namn på den ”misstänkte” terroristen och hjälpt till att skrämma upp befolkningen så att psykopaterna skulle få lättare att driva igenom ytterligare Stasi-lagstiftning.
Det var ju aldrig meningen att allmänheten skulle förstå vad de ägnade sig åt. Det brukar de ju inte göra. Men den här gången spelade verkligheten vår journalist- och redaktörsdrägg ett spratt. Terroristspöket visade sig vara kraftigt överdrivet, rent av påhittat. Och svenska massmedia blev lika ertappade som en pedofil som står och runkar mot ett dagis-staket.
Nu är ju inte skam och eftertanke våra massmedias starkaste gren och eftertanke ger ganska bleka mediaprodukter. Ingenting att jämföra med en blodtörstig terrorist med främmande religion, som bara längtar efter att få ta sig till paradiset genom att spränga bussen mellan Vansbro och Mockfjärd i luften, med man och allt. Som tur var kom turkarna till undsättning när de på amerikansk uppmaning sköt ned ett ryskt bombplan nära gränsen till Turkiet och allmänheten fick annat att tänka på. I jämförelse med Tredje Världskriget kommer journalistisk skam tvåa varje dag i veckan.
- Sabla sätt av ryssarna att lägga sig i amerikanska oljeindustrins och Saudiernas fina pipeline-projekt genom Syrien. Varför kan inte ryssarna sitta stilla hemma och vänta på undergången som européerna gör?
Södertälje torsdagen den 26 november 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar