torsdag 19 november 2015

Wag the Dog i svensk tappning

.
Igår fick vi se tre höga allvarsamma polischefer gå en balansgång, mellan att å ena sidan vara den rättvisans och folkets hjälte de drömde om att bli när de blev poliser och å andra sidan anpassa sig till politiska påtryckningar i så hög grad att man kan vara säker på att ha jobbet kvar.

Gårdagens teater, som kommer att rulla vidare den närmaste tiden, är närmast en blåkopia av filmen Wag the Dog.

Regeringen, eller mer troligt skurkarna på regeringskansliet och näringsdepartementet, använder sig av ett påhittat eller i vart fall uppblåst terrorhot för att dölja egna oegentligheter och tillkortakommanden.

Det innebär inte att det inte finns något terrorhot - tvärtom. Det finns ett betydande terrorhot. Men inte det hot som våra politiska polischefer redovisar. Det är förstås bara show. Däremot finns ett stort allmänt hot som beror på att regeringen har låtit det vara, och låter det fortsätta att vara, svängdörrar, om ens det, vid våra gränser. Och det sker samtidigt som man hjälper till att ödelägga land efter land i Mellanöstern för att medverka i amerikanernas oljestölder. Det driver iväg mängder av bittra människor som fått sina liv och familjer sönderslagna. Bland dessa finns naturligtvis även mängder av grova brottslingar av alla sorter. Självklart är en del av dessa labila och näst intill tidsinställda mänskliga bomber. Men det aktuella fallet som regeringen och den politiska polisen hänvisar till är förstås bara apspel.

Det är därför man både gasar och bromsar samtidigt. Man skrämmer upp människorna samtidigt som man säger att det inte är farligt. Metoden används när man vill flytta fokus, få människor att glömma sådant som är farligt för maffian, för att istället gå runt och oroa sig för strunt. Man kan, och använder det även, till att få igenom lagändringar som under normala förhållanden skulle utlösa ett ramaskri. På det sättet är det här även en blåkopia, i det lilla perspektivet, av hur den amerikanska maffian raserade World Trade Center för att kunna göra omfattande intrång i den personliga integriteten och sätta den amerikanska konstitutionen ur spel.

Det enda som inte behöver åtgärdas är enligt regeringen gränskontrollerna. Där har polisen alla möjligheter, enligt Ygeman. Javisst, de har allt - utom resurserna som behövs. Sanningen är att det enda som är nödvändigt av den teater som pågår är just gränskontrollerna och uppsökande av, och utvisning av, alla illegala invandrare som man släppt in i landet. Just det som regeringen inte gör något åt, förmodligen eftersom man inte klarar av det.

Regeringen tillämpar metoden att skrämma upp folk genom att upprepa att det inte finns någon anledning till oro. Ett bra exempel i genren, som verkar ha bildat skola, är John Cleese och Graham Chapman i Monty Pyton's ”Airplane Sketch” i ”How to irritate people”. Åtminstone tycks svenska regeringen ha läst på om hur man avleder uppmärksamheten genom att skrämma upp folk genom att upprepa att det inte finns någon anledning till oro. Sketchen kan ses på Youtube. Jag tror inte att det är en enda sak som utlöser regeringens och ordningsmaktens grova vilseförande av folket. Det är säkert flera saker man är rädda för och ett flertal skurkstreck man passar på att göra i skydd av teatern med den här enda återvändande 25-åringen. En av många.

En självklar sak är förstås att dölja att SD hela tiden haft rätt och att man nu, i smyg, anpassar sig till stora delar av SD:s politik. En annan sak är säkert SvD:s näringslivsjournalist Patricia Hedelius bok om svindlerierna i TeliaSonera, med titeln ”Telia Alliansregeringen och korruptionen”. Det står förstås likadant och ibland värre till i Vattenfall, Sjöfartsverket med flera statliga bolag, verk och departement. Men så långt som den allmänna upplösningen av rättsstaten gått finns det säkert fler, för mig okända saker som utspelar sig i bakgrunden.

Jag var på en föreläsning tisdag morgon, vid vilken boken presenterades. Författaren berättade hur den nya Telialedningen, som officiellt skulle sanera företaget, försökte muta henne med en informationschefspost när de fick veta att hon skriver en bok om TeliaSoneras affärer. Ett vanligt och etablerat knep för att köpa andras tystnad. En lustig parentes som också kom fram var att den tjänst hon avböjde senare accepterades av förre statsministern Fredrik Reinfeldts tidigare sekreterare, numera flickvän… Mycket av de här stora stölderna och skumraskaffärerna i de statliga bolagen utspelade sig ju under Reinfeltdtministärens tid vid makten. Det finns således ett mörkläggningsintresse som går över partigränserna. Följden av detta är, som vi ju redan sett i andra sammanhang, att det inte finns någon politisk opposition i Sverige. Åtminstone inte bland de som utger sig för att vara opposition. Det finns bara samma skurkar i bägge lägren, vilka turas om att leka regering respektive opposition.

Det är naturligtvis en händelse som ser ut som en tanke att Hedelius bok presenteras på tisdag och regeringen svarar med sin terroristteater på onsdag. Och det är inte heller att ta miste på att poliserna är betydligt återhållsammare än Ygeman i sina omdömen. Ygeman vill dra på betydligt mer och verkligen skrämma upp folk.

Men även om det här ”konkreta" hotet som nu åberopas är bluff finns det ju ett allmänt hot mot Sverige, av skäl som jag berättade om nyss samt på grund av de många jihadkrigare som redan återvänt till Sverige. Man får som svensk hoppas att det hotet inte bara utgörs av intelligensbefriade puckon med förstörelselusta, utan att det även finns intelligenta och handlingskraftiga personer som inser att det Sverige behöver är en total utrensning i Rosenbad och Näringsdepartementet och några statliga institutioner ytterligare som har shanghajats av den grova organiserade brottsligheten. Det vill säga det renhållningsarbete som en genomkorrumperad ordningsmakt och ett dito rättsväsende är oförmöget till, trots att det hör till deras viktigaste arbetsuppgifter. Något paradoxalt innebär det - tvärtemot vad många tror - att hotet mot ett fungerande och hederligt Sverige som tyglar den grova brottsligheten inte finns bland invandrarna. Istället är det hoppet om en sanering som finns ibland dem. Tyvärr är bilden dock inte entydig. 

Frågan är om invandrarnas kreativitet och handlingskraft kan kanaliseras, så att den grova organiserade brottsligheten rensas ut och vi inte bara drabbas av den planlösa och meningslösa förstörelselusta som de hjärnskadade brottslingar vi sett på TV de senaste dagarna är kapabla till?

Södertälje torsdagen den 19 november 2015
Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: