Finns det någon SÄPO-information värd namnet?

.

Stefan Löfven och hans kumpaner har lyckats förvandla landets polisiära verksamhet till samma kaos som försvaret, statens tele- och kraftbolag, järnvägar, sjuk- och åldringsvård samt immigrantmottagningen, för att nu bara nämna några exempel.

Redan tidigare hade Sverige en ganska liten poliskår, som länge lämnat de flesta brott outredda och ett rättsväsende som har förvandlat yrkeskriminella till straffimmuna. Polisen finkar dem tiotals eller hundratals gånger och innan polisen hinner gå av sitt skift är de ute och begår nya brott.

Den senaste veckan slår dock allt. För att dölja den katastrof som Stefan Löfven personligen har förvandlat invandringen till har nästan hela landets polisresurser nu ianspråktagits till diffusa men hemliga tips om förestående terrorbrott, vilka tips inte är bättre underbyggda, eller innehåller mer substans, än att de kan förekomma var som helst i landet och utövas av vem som helst. De poliser som inte har varit ute och spanat, utan att veta vad de ska spana efter, har lekt konduktör på tågen med meningslösa stickprovskontroller.

Det är inget fel att det finns poliser ute i samhället och spanar. Det finns det i andra länder också. Men då finns det som regel en fungerande poliskår i bakgrunden varför polisens övriga verksamhet ändå upprätthålls.

En organisatorisk ”fördel” med det hemlighetsmakeri som är SÄPO:s ständiga följeslagare är att oduglighet kan maskeras in absurdum och mumifieras i organisationen. Ingen inkompetens kan spåras eller åtgärdas när man startar en förundersökning baserat på vaga tips. Mycket talar för att det görs i akt och mening att inbilla folket att man har grepp om läget, samtidigt som förundersökningen gör det möjligt att gömma sig bakom förundersökningssekretessen, för att slippa svara på avslöjande frågor. Hur kan man annars komma på den ljusa idén att inleda en förundersökning om ett planerat brott som man inte vet vilket det är, som ska utövas av någon man inte känner, på en plats som man inte vet var den är? Det är inte förundersökning. Det är spaning. Att kalla det förundersökning är en panikslagen politrukstyrd polisorganisations grovt ohederliga försök att bita sig fast vid köttgrytorna istället för att sköta sitt arbete och dessutom ägnat att i övrigt kollra bort medborgarna.

Södertälje måndagen den 23 november 2015

Mikael Styrman

.